Före Snake

Bröllop i Skåne.

Jag säger att jag inte är sugen på att köra bil ner på fredagen och upp på söndagen, om det bara är jag som kör.

Får höra att några som ska med är besvikna.

Hinner ändra mig, men det är för sent.

Istället tåg och tågbyten. Dessutom blir det svårare att ta oss mellan platser. Skälderviken är vacker, men svårtillgänglig utan bil.

Mitt fel.

Fredag. Allt går bra. Vi kommer ned. Andra gäster har bil. Taxi finns.

Två långa nätter i ett upplyst hus framför ett stormigt hav. Utanför flyger slipsar och cigaretter släcks.

Söndag. Buss och tåg hem. Långsamma sträckor. Men allt går bra. Bara laddaren till mobilen får svettas.

Några av de som kör bil orkar inte hela vägen. De bor över i Linköping.

En liten vinst för mig.

Åker ut till landet. Två timmar och fyrtiofem minuter på båten. Mer avslappning än transport.

Har åkt resan hur många gånger som helst. Kan inte bli uttråkad. Öar, berg och skog. Sommarnöjen som gör mig avundsjuk. Friskare luft än i stan. Sittplatser ute och inne. Toaletter med träpanel och fönster ut mot vattnet, som på gamla tiden. Eluttag vid varje plats.

Vaxholm, där alla turister kliver av, går för snabbt. Jag vill sitta länge till.

Går av båten en timme senare.

Stannar kvar på landet. Sitter med datorn inomhus. Utomhus med datorn när regnet torkar upp. Skjorta och dubbla tröjor. Som somliga äldre pensionerade män. De har alltid en blå skjortkrage som sticker upp. Jobbskjortorna pensionerar sig inte, de hänger kvar i garderoben.

Åker in till stan för ett möte och för att förtidsrösta. Lilla Espressobar. Reggev Hummus. Shurgard.

På väg till Strömkajen och båten ut till ön har mobilbatteriet dött. Datorn också.

Efter trettio minuter på båten har jag gått två gånger till kaféet. Macka, sedan en blöt wrap och alkoholfri öl. Sitter ute och inne. Mediterar en halvminut innan jag glömmer. Studerar sekelskiftesvillorna och letar efter något på land som jag aldrig sett.

Det värker. Vi har inte ens passerat Lidingö. Två och en halv timme kvar.

Jag minns hur det var. Före Snake. Före Game Boy. Hur ont väntan gjorde. Jakten på sätt att ducka den.

Jag har aldrig i vuxen ålder spelat ett mobilspel på telefonen. Men det finns uppenbarligen mycket annat jag inte är för fin för.

Barnen på sätena en bit bort sitter i samma situation. De jobbar med minutschema.

Jag kan inte stå upp i sätet tills jag blir tillsagd av en vuxen. Jag går ut.

Där uppe, utomhus, sitter en man med lila scarf och röker en cigarill olovligt. Han kollar friidrott på mobilen.

Det är mörkt när jag går i land vid åtta. Som efter en långflygning.

Snabba steg genom gräset. Låsa upp. In med mobilen och datorn i laddaren. Väntar på det skorrande ljudet från mobilen.

Jag minns för första gången på länge hur tråkigt det kunde vara här ute.