How to Spend It

Springer på M.

Vi har knappt setts sedan vi pluggade i Lund. Bara någon enstaka gång i början efter att jag flyttat till Stockholm.

Jag vänder mig om för att se om det är han.

Han ser mig.

Efter en kram går vi in på Maran bar. Beställer whiskyshots.

M gillar att återberätta hur vi träffades. Det gjorde han även förr, när han skulle introducera mig för någon ny lång kille från Sigtuna eller Lundsberg:

”Första föreläsningen satte sig Erik på en stol utan ryggstöd och ramlade baklänges.”

Kort därefter upptäckte M och jag att vi hade köpt identiska lägenheter ovanför varandra, mitt i Lund.

Hans var full med vänner från internatskolan. Tv-spel, förfest eller mörklagd vila.

Min full med böcker och Coltrane på låg volym.

En natt skedde ett jordskalv. Klädskåpet hoppade till på furugolvet och dörren flög upp. M och jag sprang ut i trapphuset och försökte förstå vad som hänt. Sedan upp till mig för att läsa nyheterna på min dator.

Annars var det jag som kom ner till honom. Oftast på fredagarna. Alternativet var att ligga i soffan och försöka läsa. Skillnaden mellan att gå ner och inte gå ner var oftast att jag lade mig 04 istället för 22.

När jag tänker på Lund är det höst jag ser. Alltid dimma och tio grader. Rött och bordeauxfärgat vildvin klättrade över tegel och puts. Mörkgrön murgröna. Blank kullersten. Min gröna duffel med den löstagbara kragen som alltid lossnade.

Jag läste litteraturvetenskap, konstvetenskap och renoverade min lägenhet.

Framtidsutsikterna var högst osäkra.

Ångade och skrapade bort sju lager tapeter. Fyra blommiga, tre enfärgade. Längst in mossgrönt. Handtag, spegeldörr och beslag köpte jag på Byggfabriken i Malmö. Blev kär i expediten. Köpte linoljefärg som aldrig torkade.

En hantverkare kom med sin dotter i handen och skickade en offert på mitt badrum. Han rev ut badrummet och gick sedan inte att få tag på.

Möbleringen såg allt mer ut som Strindbergs. Chesterfieldsoffa, Carl Johan-bord. Piphylla.

Sedan upptäckte jag Vitra och började leta möbler på nätet och på lokala Zimmerdahl 20th Century Design. Ägaren mötte jag också häromveckan på antikmässan på Liljevalchs.

På helgerna läste jag FT Weekend i min Chesterfieldsoffa, åt assiettstora skivor mortadella som jag vek på mitten flera gånger för att passa skivorna av surdegsbaguetten jag köpt i Saluhallen.

Om framtiden var osäker var det desto klarare vad som skulle kännas bra resten av livet. FT Weekends bilaga hette How to Spend It. Jag tolkade titeln fritt.

Åkte på roadtrips. Hälsade på en vän med sommarställe i Brantevik. Åkte i en väns Jaguar genom Fyledalen.

Läste om wabi-sabi. Läste teori av Saussure, Foucault och Derrida. Fick för första gången ont i ryggen av Chesterfieldsoffan.

I Apartamento läste jag om hur folk bodde runt om i världen. Inte välordnat på sättet med inbyggda kylskåp och spisar. Hellre rått och ärligt.

Skriva, socialisera, träffa tjejer, hitta ett community.

Gå ner en trappa till en granne.

Träffa människor som är annorlunda men ganska lika efter några öl.

Oktober börjar ta slut i Stockholm. Fler vänner vittnar om att de känner tyngden av årstiden.

Jag får två visdomständer bortopererade och sys ihop.

Inbillar mig kort att jag också är ganska dyster.

Men stygnen drar varje gång jag ler. Jag förvånas över hur ofta. Som en hund som blir straffad men inte kan sluta skälla.

En kompis ringer från Australien. Han är ute på sin kvällspromenad och jag på min morgonpromenad. När han börjar reta mig får jag hålla bort telefonen från örat för att det inte ska göra för ont i kinden. Han har fått höra att jag blivit erbjuden en resa till Asien. Han säger att jag älskar att åka gratis men alltid får betala tillbaka.

Jag går på ett boksläpp på Konstig. Det är en annan vän från Lund som har förlaget.

Går på cidermässa på Brygghuset. På gatan står en Jaguar E-Type.

Känner inte ägaren.

Men Lund är här.

Det var där jag lärde mig om hösten.