Morgonbåten

Helg. Tar Waxholmsbåten ut till ön. Skriver vidare på romanen. Två litterära agenter har gillat premissen, men karaktärerna får dem inte att känna tillräckligt. Jag förstår dem. Jag känner inte heller mycket. Biter mig i läppen över att de läst. Men tror mig ha hittat en väg framåt.

Dagarna på ön går snabbt. Oinspirerad när jag måste ta morgonbåten in till stan igen.

Fyra äldre män och jag på övre däck. Hesa röster. Stelnade jackor och skjortkragar. De delar världsnyheter och prishöjningar. Och medhavd öl i kaffekoppar.

Jag träffar nya människor. Både i konsultjobbet och på hotellet där jag bor. Förklarar vem jag är och var jag kommer ifrån. Det låter som en pitch. För kurerat. Drar berättelsen åt det mindre smickrande hållet, men ångrar mig efteråt.

Skaffar en server. Installerar OpenClaw. Inte för att jobba med det ännu. Mer för att förstå vart det är på väg. Tills ljuset går upp.

En vän skriver att någon han känner automatiserat nästan hela sitt verkstadsbolag. Jag vet inte om jag tror på det.

Tränar på SATS. Verkar vara Fredrik Reinfeldt med en PT bredvid. Inga säkerhetsvakter. Båda ser glada ut, som om de landat i något bra.

Alla mår inte bra. I bastun säger någon att mannen borta i duschen stått där hela dagen.

“Så länge han rör sig,” säger någon.

Jag tittar till honom. Sen går jag.

Börjar känna av pollen i ögonen. Aldrig känt tidigare. Tillräckligt många har sagt att jag borde påverkas. Nu gör jag det.

Middag i Bromma. Ett tag sedan jag drack alkohol. Pollen och alkohol gör matsalen suddig. Känner mig utklädd i mustasch.

Pratar med en tidigare mentor och vän. Han har inte druckit alkohol på två år. Allt fler verkar ha slutat helt. En för stor avvikelse när man börjat mäta allt.

Jag skaffar OpenClaw innan jag skaffar en Oura-ring. Jag vill inte se mätetal kring dålig sömn. Jag vill att någon ger mig åtta timmar.