Summan av lasterna är konstant

Jag tar bort Instagram från mobilen.

Borde ha gjort det tidigare. Det räcker att ha det på datorn.

Samma dag läser jag Dagens Industri. Klickar in på det amerikanska indexet S&P 500.

Jag håller inte på med investeringar. Har några globalfonder för att slippa lägga tid på att oroa mig.

Men kurvan med fallande toppar säger något. Om man inte bryr sig om företagsresultat eller nyheter, bara om kurvan.

Studerar mer samma kväll. Bottnarna blir visserligen också högre.

Jag säljer.

Dagen efter. Ras.

Men har jag gjort rätt?

Tiden jag sparar på Instagram hamnar nu på börsen. Trots att jag inte längre är investerad.

Jag följer dessutom kollapsen för Aschenbrenner. En tjugofyraårig stjärna på Wall Street som skrivit manifest om AI och startat en hedgefond, belånad till max. Nu gör raset, belåningen och blankningarna att han förlorar nästan allt. 35 miljarder dollar!

Jag tänker på Aschenbrenners brev till fondens investerare.

Vill inte erkänna att det är med skadeglädje. Men nog är intresset för någons lidande… just precis det.

Middag på restaurang. Gott. Mest matlaging hemma annars. Förutom alla mackor och cappuccino.

Går på toaletten. Sex flikar med olika index på telefonen.

Åter vid bordet. Min vän L lägger en arm runt min ömma nacke.

Jag är frånvarande. Drömmer om att ligga med datorn i sängen och följa nyheter och index.

Senare. Läser om AI-bolag som investerar i varandra. Pengar som går runt mellan bolagen i en cirkel. Intäkterna syns i resultaten medan skulderna smusslas undan.

Mer ras. Särskilt i Sydkorea.

Mitt i allt ska Aschenbrenner gifta sig. Hans fästmö jobbar också med AI. Kanske lindrar det. Kanske är det värre.

Jag undrar hur de har det. Får Aschenbrenner samtal i kyrkan i Kalifornien? Banker och investerare.

Aschenbrenner bråkar i AirPodsen kring tvångsförsäljningarna.

Samtidigt prästen: “Tager du?”

Achenbrenner: “Nej. Vänta ett ögonblick, jag menar ja!”

Söker mer fakta om bröllopet. Vet inte varför det intresserar mig så mycket. Varför det roar mig.

Bröllopet verkar ha blivit av.

Får allt ondare i axlarna och ryggen.

S säger att jag borde gå till en naprapat. Men jag har sett på Instagram hur de knäcker nackar som abborrar.

Kollar graferna. Men inte min skärmtid. Den stiger.

En konstnär lärde mig en gång uttrycket: Summan av lasterna är konstant.

Jag dricker mer vin. Ingen idé att dra ner. Då drar något annat igång. Är lasterna harmlösa, då är det bättre att skydda dem.

Jag installerar Instagram igen. Först då slutar jag följa börsen.

Och Aschenbrenner. Han verkar ha en plan.